Ätten Silvar

Ätten silvar kan spåras så långt tillbaka som de flesta historieböcker kan förtälja. De var från början en enkel, resande familj som grundade Nordhamn. Viken och den bördiga jorden gjorde att de såg möjligheterna i platsen och döpte platsen efter det geografiska läget. Den lilla byn/marknadsplatsen växte snabbt till en funktionell hamn och visade inga som helst tecken på att sluta växa. Snart var Nordhamn en av de största städerna norr om de mittländska bergskedjorna som delar kontinenten på mitten.

Staden växte och Silvar fördes till historien som grundare och utsedd till att styra staden. Snart var namnet hos alla adelmäns läppar och Silvar ätten var född. Silvar fick kungligt blod i sina ådror. Ätten förde stor respekt med sig och få var dem som avskydde Silvar. Efter det första hundraårskriget vilket ledde världen in i ett stort kaos och mörker men också föddes den nordiska unionen där Silvar var en av grundarna. Unionen bestod av en samlad kraft från dvärgar, alver, människor och drakfödda för att tillsammans återupprätta ljus och hopp i den numer mörka världen.

Världen bjöd dock på både ett andra och ett tredje krig av den större skalan. Under det tredje och sista kriget gick ätten ett tragiskt öde till mötes dock. Samtliga tillhörande Silvar störtade och silvar gick till historien. Nordhamn vart utan styre och ledning, Unionen splittrades i samband med att dess grundare gått till graven. Istället förvandlades Nordhamn till en maktkamp och flera ätter ville ha sin bit av kakan och få ett säte i rådet. Har man ett säte i rådet har man också något att säga till om och chansen att påverka staden och dess invånare ökar. De blå fjädrarna, en av de största magiorganisationerna tog sin chans och har idag det största inflytandet i staden.

Silvar hade många artefakter i sin ägo när släkten gick till graven. Ingen har sett dem sedan ätten försvann, men spekulationerna är många. De har förvandlats till aska tillsammans med kropparna, Gudarna har tagit tillbaka vad som en gång var deras, att de befinner sig just nu i händerna hos svartbloden och många många fler. Idag lever Ätten vidare bara som ett minne om en tid som många ansåg stå betydligt närmare ljuset. Få är dem som talar illa om Silvar, snarare så hör man ofta “om jag ändå vore lika klok och vis som Silvar” eller “Vad skulle Silvar göra i detta fall?” bland folket på Nordhamns gator.

Ätten Silvar

Drakens Vingar Isdrake